 |      | © foto/bild: Michael Krikorev |
|
| | Stenmurkla - Gyromitra esculenta (Pers.) Fr. |  |
Vacker vårsvamp som uppenbarar sig ur jorden likt en brun liten hjärna efter snösmältningen. Har sedan länge betraktats som en delikatess men är tyvärr mycket giftig.
Beskrivning:
• Hatten ger ett skrynkligt intryck, vindlad likt en hjärna, brunfärgad.
• Hattkanten är inrullad och mestadels fastväxt i foten.
• Fot smutsvit, ibland med svag dragning åt violett.
• Doften är ganska stark och av många ansedd aptitlig.
Kommentar:
Växer ofta enstaka eller i små grupper på skogshyggen, vid rotvältor, längs stigar och gamla traktorspår, gärna på sandig och mager mark.
Tittar fram på våren strax efter snösmältningen och säsongen varar fram till maj-juni nån gång.
Stenmurka är god att äta och har länge betraktats som en delikatess men är tyvärr mycket giftig. Avkokning i rikligt med vatten 2 x 5 minuter, eller torkning i minst 3 månader är metoder som brukar rekommenderas innan man tillagar och äter stenmurkla. Tyvärr har giftet i svampen (gyromitrin) visat sig vara svårt att avlägsna helt och hållet även med dessa metoder.
Förväxlingssvampar:
Blek stenmurkla - luktlös, hattkant oftast ej fästad vid foten, oätlig.
Toppmurkla - hatt annorlunda vindlad, god matsvamp.
Rund toppmurkla - hatt annorlunda vindlad, god matsvamp.
Gift och verkan:
Gyromitrin är vattenlösligt och hamnar mestadels i kokvattnet vid avkokning av stenmurkla, men själva giftet i sig förstörs inte. Vid torkning av stenmurkla dunstar mycket av giftet upp i luften, det kan således vara farligt att vistas i samma utrymme som större mängder färsk stenmurkla eftersom man då kan få i sig giftet genom inandning.
Grupp: Skålsvampar och murklor (ascomyceter)/stenmurklor |
|
|
|
|
