| Fingersvampar - Ramaria, Clavulina ... |
Fingersvampar har fingerlikt förgrenade fruktkroppar med storlekar alltifrån pyttesmå till jätteexemplar.
De gula fingersvamparna som förr ansågs vara bra matsvampar rekommenderar man inte längre. Anledningen är att idag vet man att det rör sig om flera olika arter som är svåra att skilja åt, en del av dem är beska och minst en art är svagt giftig.
De flesta fingersvamparna lever som saprofyter, dvs. som nedbrytare av död organisk materia (löv, barr, ved och andra förmultnande växtdelar).
Fingersvamparna är indelade i flera släkten. De stora gula fingersvamparna man ofta stöter på ute i skogen tillhör släktet Ramaria, hit hör den något giftiga lömsk fingersvamp (Ramaria formosa), samt även den goda och läckra druvfingersvampen (Ramaria botrytis).
Släktet Clavulina erbjuder en läcker matsvamp i form av kamfingersvampen (Clavulina cristata).
Litteratur:
Holmberg, P. & Marklund, H. (1996). Nya svampboken. Rabén Prisma.
Nylén, B. (1993). Svampar i skog och mark. Nordstedts Förlag AB.
Ryman, S-G. & Holmåsen, I. (1984). Svampar- en fälthandbok. Interpublishing AB.
| | |
|
|
|
