| Musslingar - Pleurotus, Lentinus, Crepidodus... |
Musslingar växer på levande eller döda träd (och ved).
Foten hos musslingar är antingen kort och snedställd eller så saknas den helt.
Några musslingar är ätliga och goda men de flesta är oätliga. Ingen giftsvamp är känd bland musslingarna.
Flera olika släkten är representerade i denna svampgrupp, de flesta är vitsporiga och ett fåtal är brunsporiga. Här presenteras några av dem:
Ostronmusslingar (Pleurotus) - känner många till därför att de odlas och saluförs över hela världen. I våra livsmedelsbutiker kan man ofta köpa färsk ostronmussling under beteckningen "ostronskivling". Hatten är ofta blek i vita,grå,bruna,blågrå färger. ca 7 arter i Norden.
Broskmusslingar (Lentinus) - I Asien har man länge odlat och ätit "shii-take" (Lentinus edodes). Nu har man i Sverige påbörjat större odlingar, och man ser allt oftare shii-take i våra livsmedelsbutiker. Shii-take växer inte vilt här hos oss, och ingen av de övriga svamparna i detta släkte är matsvampar. ca 7 arter i Norden.
Öronmussling (Pleurocybella) - 1 art i Norden och den är ätlig. Den växer endast längs västkusten från Skåne upp till Värmland. Ofta på murkna barrträdsstubbar.
Litteratur:
Hallingbäck, T. (1994). Ekologisk katalog över storvampar. Databanken för hotade arter.
Hansen, L. & Knudsen, H. (1992). Nordic Macromycetes (vol.2). Nordsvamp.
Holmberg, P. & Marklund, H. (1996). Nya svampboken. Rabén Prisma.
Holmberg, P., Marklund, H., Muskos, S. och Persson, H. (1990). Plocka Svamp! Del 4, Giftsvampar och svampgifter. Utbildningsförlaget brevskolan.
Nylén, B. (1993). Svampar i skog och mark. Nordstedts Förlag AB.
Ryman, S-G. & Holmåsen, I. (1984). Svampar- en fälthandbok. Interpublishing AB.
AB.
| | |
|
|
|
