| Uppslagsord | Visa hela ordlistan och alla förklaringar... |
| µm | (my) Måttenhet. 1 µm = 1/1000 mm. |
| anastomoser | (anaståmå´ser) Om skivor: med oregelbundna tvärådror. Se t ex mandelkremla, nejlikbrosking och ängsvaxing. |
| art | Det finns många olika definitioner på begreppet art. Generellt kan man säga att det avser en grupp individer som i stort sett överensstämmer med varandra vad gäller byggnad, utseende och levnadsätt och som genom könlig, inbördes fortplantning kan få en fertil avkomma. |
| asci | (a´sji) Plural för ascus. |
| ascomyceter | (askåmyse´ter) Se sporsäcksvampar. |
| ascus | (a´skus) Även kallad sporsäck. Sporbildande organ hos sporsäcksvampar (ascomycetes). |
| avdragbar | Se hatthud. |
| avkokning | Om matsvamp: kokning i rikligt med vatten ca 5-10 minuter, varefter kokvattnet slås bort. Svamparna är sedan klara att anrättas. Detta förfarande är nödvändigt för skarpa riskor, t ex pepparriska. |
| basidie | (basi´dje) Sporbildande organ hos basidiesvampar. |
| basidiesvampar | Svampar som bildar sina sporer på basidier. |
| blånande | Färgförändring till blått. En del svamparter får färgförändringar vid beröring, eller då svampköttet kommer i kontakt med luftens syre. |
| cystid | (systi´d) Steril ändcell som till formen avviker från övriga ändceller. Det finns olika benämningar på cystider beroende på läge, ursprung, form och innehåll:
Dermatocystider = i hatt- eller fothud.
Pileocystider = i hatthuden.
Kaulocystider = i fothuden.
Pleurocystider = på skivornas sidor.
Cheilocystider = i skiveggen.
Hymenialcystider = från hymeniala hyfer.
Tramacystider = från tramahyfer.
Pseudocystider = från "ledningshyfer", med oljigt innehåll.
Macrocystider = startar djupt inne i tramat, som hos Russula och Lactarius.
Leptocystider = släta, tunnväggiga.
Lamprocystider = tjockväggiga, med eller utan inkrustering.
Gloeocystider = tunnväggiga med ljusbrytande, oljeartat innehåll.
Chrysocystider = med ett innehåll som färgas gult av KOH eller ammoniak.
Oleocystider = med oljig hartsartad utsöndring. |
| egg | Se skivegg. |
| filttofsar | Benämning på de små filtartade tofsarna på foten hos strävsoppar. Se även fjäll. |
| fjäll | Fjälliknande vävnad, ofta på hatt- eller fotyta. Fjällen kan se ut på många olika sätt, vissa är utstående, andra ligger platt jäms med underlaget. Vissa typer går lätt att lossa, andra är mer eller mindre fastväxta. Se också hylleplättar, som är rester av ett yttre hylle. |
| fjällkransar | Se volva och hyllerester |
| fot | Den nedre, bärande delen av fruktkroppen hos t ex hattsvampar. Formen på foten, dess ytstruktur och huruvida den är beklädd med strumpa eller ring är viktiga karaktärer att notera vid identifiering. Vanliga begrepp rörande foten: knubbig, ihålig, rotlikt förlängd, med uppsvälld fotbas, med kantad fotbas. |
| fotbas | Om fot: den nedre delen av foten. Vanliga begrepp: uppsvälld, kantad, med volva. |
| fotkött | Den vävnad som utgör fotens kött. |
| fottopp | Översta delen av svampfoten. |
| fria | Om skivor: är ej fästade i foten utan svänger istället upp mot hattköttet. T ex som hos champinjoner, flugsvampar och fjällskivlingar. Jmf. nedlöpande, vidväxta och urnupna skivor. |
| fruktkropp | Den "ovanjordiska" delen av svampen. Det är fruktkropparna som vi plockar och äter. De kan se ut på många olika sätt beroende på arttillhörighet. T ex består fruktkropparna hos stolt fjällskivling bl a av hatt, fot, skivor och ring med artspecifika egenskaper. Om vi tittar på de mindre beståndsdelarna så finner vi att fruktkropparna består av mikroskopiskt små hyfer. Fruktkropparna har till uppgift att bilda och sprida sporer. |
| fårad | Om hattkant: med radiära, reliefbildande fåror. Många kamskivlingar och kremlor har fårad hattkant. Ej att förväxla med begreppet "strimmig" hattkant (som syftar på en strimmighet utan relief). |
| färgsvamp | Svamp (vanligtvis fruktkroppen) som innehåller färgpigment av sådan kvalité att man kan använda den till att färga garn med. Vanligtvis används ullgarn som betats med alun och vinsten för att färgen bättre ska fästa i garnet. |
| förna | Lager av döda växt-, djur och svamprester (organiskt material) vid markytan. |
| förvälla | Att hastigt koka av någonting i vatten. Begreppet avkokning lämpar sig bättre i svampsammanhang då t ex pepparriska behöver mer än en "hastig" förvällning för att bli av med den skarpa smaken. |
| giftsvamp | Begreppet avser generellt svamp som vid förtäring kan orsaka skador eller obehag. |
| gulnande | Färgförändring till gult. En del svamparter får färgförändringar vid beröring, eller då svampköttet kommer i kontakt med luftens syre. |
| halvklotformad | Om hatt: med en hattform likt ett halvklot. Begreppet används ofta rörande unga fruktkroppar, s.k. "knoppar", innan de hunnit veckla ut hatten helt. |
| hatt | Den översta delen av fruktkroppen hos hattsvampar. Form, färg och struktur på hatten är viktiga karaktärer att notera vid identifiering. Vanliga begrepp rörande hattformen: klockformad, halvklotformad, välvd, utbredd, plan, navlad, trattformad. |
| hatthud | Ett tunt vävnadsskikt som täcker hattköttet hos vissa hattsvampar. Utseende och struktur samt huruvida hatthuden är avdragbar eller inte är detaljer som är av betydelse vid artbestämning. |
| hattkant | Kanten av hatten hos hattsvampar. Vanliga begrepp: strimmig, fårad. |
| hattkött | Den vävnad som utgör hattens kött. |
| hattsvampar | Svampar med hattbildande fruktkroppar. |
| hyfer | (hy´fer) De tunna trådar som svamparna är uppbyggda av. En svampindivids samlade hyfer är ett mycel. |
| hygrofan | (hygrofa´n) Om hatt: ändrar färg i väta respektive torka. |
| hylle | En del hattsvampar har en skyddande hinna som täcker hymeniet. Denna hinna kallas det "inre" hyllet. T ex har vissa flugsvampar ett hudartat inre hylle som täcker skivorna som unga. Den andra typen av hylle som vissa hattsvampar har, är ett "yttre" hylle. Det omsluter hela fruktkroppen som ung, sedan när den växer så spricker hyllet upp. Både det inre och det yttre hyllet kan efterlämna hyllerester i olika former som är synliga på den fullvuxna fruktkroppen. T ex så är ring, strumpa och hylleplättar sådana rester. |
| hylleplättar | Rester av ett yttre hylle i form av "prickar" eller "plättar" på hatten hos bl a vissa flugsvampar. Kan ofta lossna och försvinna vid kraftigt regn. I flugsvamparnas fall går hylleplättarna ofta lätt att plocka bort likt skalet på ett kokt ägg. Jfr "fjäll", som ofta är fastväxta i svampköttet och ej går att lossa på samma sätt. |
| hyllerester | Rester av ett inre eller yttre hylle som finns hos vissa hattsvampar. T ex vad gäller många flugsvampar, så efterlämnar det INRE hyllet en ring på foten, och det YTTRE hyllet en strumpa kring fotbasen samt hylleplättar på hatten. |
| hymeniet | (hyme´niet) Se hymenium. |
| hymenium | (hyme´nium) Den yta hos svampen som innehåller sporbildande organ. Basidier och asci är 2 vanliga typer av sporbildande organ. T ex hos skivlingar sitter hymeniet på skivorna. |
| häxring | En del svampararter växer i runda formationer och bildar hela eller ofullständiga cirklar på marken. Detta fenomen kan vara synligt genom att gräset blir mörkare grönt i anslutning till svampens framväxt, även om det vid tillfället inte finns fruktkroppar uppe. Fenomenet har genom historien gett upphov till olika mystiska förklaringar såsom orsakat av dansande älvor eller häxor på väg till blåkulla. |
| ihålig | Om fot: saknar kött i fotens centrala delar. T ex som hos nagelskivlingar eller hos stolt fjällskivling. |
| kantad | Om fotbas: med en tydlig kant. |
| klockformad | Om hatt: med en hattform påminnande om en kyrkoklocka. |
| klotformad | Om hatt: med en nästan klotrund hattform. Begreppet används ofta för att beskriva hatten hos unga fruktkroppar som inte vecklat ut hatten helt. |
| knoppar | Unga, ännu outvecklade fruktkroppar hos hattsvampar. |
| knubbig | Om fot: med en uppsvälld "knubbig" form på foten. T ex som hos unga ex. av karljohan. Se även uppsvälld. |
| lameller | Se skivor. |
| längsfibrig | Se längsstrimmig. |
| längsstrimmig | Om fot: strimmig vertikalt längs med foten. Begreppet används för arter där strimmigheten syns någorlunda tydligt. Känns fotytan ej slät utan mer sträv och fibrig brukar begreppet "längsfibrig" användas. |
| marksvampar | Benämning för svampar som bildar fruktkroppar vid markytan. Jmf. trädsvampar och stubbsvampar. |
| matsvamp | Svamp (vanligtvis fruktkroppen) som innehåller smakämnen som tilltalar många människor, och som i friskt tillstånd, rätt behandlad, och i rimlig mängd, generellt ej är olämplig att äta. Med olämplig kan menas att svampen innehåller ämnen i sådan mängd att den kan orsaka skada eller obehag vid förtäring. Svamp som är seg, oaptitlig, smaklös eller sällsynt kan också betraktas som olämplig att äta. |
| mjölksaft | Vissa svampar avger en färgad eller vattenklar vätska när man bryter köttet. Denna vätska kallas mjölksaft. Om man ska artbestämma en riska är det viktigt att notera färgen på mjölksaften, samt även om smaken på saften är skarp eller mild. |
| mycel | (myse´l) En svampindivids samlade hyfer. Mycelet är den "underjordiska" delen av svampen och kan bli flera hundra år gammalt. Om man liknar ett mycel vid ett äppelträd, så kan man likna fruktkropparna vid äpplen. |
| mykorrhiza | (mykåri´tsa) Även kallad svamprot. Symbios mellan svamp och gröna växter. I denna samverkan utväxlas näringsämnen: svampen får/tar socker från växten, och växten får hjälp med upptag av vatten och mineraler såsom kväve, fosfor och kalium. Ordet står både för själva fenomenet och för den sammanväxta vävnaden bestående av rotceller från växten och svampceller. |
| naggade | Om skivor: med en ojämn skivegg. |
| navlad | Om hatt: med en nedsänkt hattmitt (navel). |
| nedlöpande | Om skivor: beskriver hur skivorna är fästade vid foten. Jmf. vidväxta, urnupna eller fria skivor. |
| plan | Om hatt: med en plan hattform (relativt platt hattöversida). |
| porlager | ett lager av porer. Även kallat rörlager, se rör. |
| primordier | (primå´rdjer) Små, ofta kulformade anlag till fruktkroppar. |
| pruinös | (pruinö´s) som täckt av fint puder. Används t ex beskrivande om foten på vissa arter trådskivlingar, där "pudret" ligger som en tunn, knappt märkbar, dagglik hinna över ytan. Detta kommer sig av mikroskopiskt små ändceller på fotytan, s.k. caulocystider. |
| pudrad | Se pruinös. |
| ring | Rester av ett inre hylle som ofta hänger som en ring kring foten. |
| rodnande | Svag färgförändring till rosa, rött eller rödbrunt. En del svamparter får färgförändringar vid beröring, eller då svampköttet kommer i kontakt med luftens syre. |
| rotlikt förlängd | Om fot: en ofta avsmalnande rotlik förlängning av foten, sträcker sig ofta långt ner i substratet. T ex som hos räfflad nagelskivling. |
| rör | Små rörliknande konstruktioner hos soppar och tickor, med uppgift att skapa och sprida sporer. Se även rörmynningar. |
| rörmynningar | mynningar på rören hos soppar och tickor. Färgen, formen och storleken på rörmynningarna kan vara viktiga karaktärer till hjälp vid artbestämningen. |
| septa | Plural för septum. |
| septum | Tvärvägg i hyfer (pl. septa). Vid vissa septa kan en utbuktning finnas, en s.k. sölja. |
| skivegg | Eggen på en skiva/lamell: Det yttersta, oftast tunnaste partiet på en skiva. Se även skivor. |
| skivling | Generellt sett en svamp vars fruktkroppar har skivor. |
| skivor | Skivorna, eller "lamellerna" som de också kallas, är belägna på undersidan av hatten hos alla skivlingar. På skivorna växer mikroskopiskt små sporbildande organ, s.k. basidier, som producerar massor av sporer. Vid identifiering av en skivling är det viktigt att notera på vilket sätt skivorna är fästade mot foten. 4 olika typer av skivor kan urskiljas: nedlöpande, vidväxta, urnupna eller fria. Det finns dock en del arter som huserar över dessa avgränsningar, t ex så kan vissa trattskivlingar som vanligen har vidväxta till nedlöpande skivor ibland ha urnupna skivor. |
| skäggig | Om hattkant: med samlingar av tunna, hårlika fibriga trådar. |
| slida | Se volva. |
| sporer | (spo´rer) Svamparnas fortplantningskroppar. De har till uppgift att gro och bilda mycel. Form, färg och storlek på sporerna varierar mellan olika arter och är viktigt att notera vid artbestämning. Längden på sporerna är ungefär 1/100 mm (=10 µm), men det varierar mycket mellan olika svamparter. |
| sporpulver | En samling sporer. Enskilda sporer märks inte med blotta ögat, men om man tar ett sporprov, är den samlade massan av sporerna synliga för blotta ögat såsom ett fint pulver. T ex så är färgen på sporpulvret är en viktig vägledning då man vill artbestämma en skivling. |
| sporsäcksvampar | Även kallade ascomyceter. Svampar som bildar sporer i säckliknande organ, s.k. asci. |
| sterigmer | (steri´gmer) Utskott hos basidierna på vilka sporerna bildas. |
| storsvampar | Begreppet avser generellt svampar vars fruktkroppar är synliga för blotta ögat, dvs är större än ca 1 mm. Det finns drygt 4000 arter storsvampar i Sverige. |
| strimmig | Om hattkant: med radiära strimmor. Beror oftast på att skivornas fäste mot hatten är synligt som mörka strimmor genom det tunna hattköttet. Många hygrofana arter har en strimmig hattkant vid fuktig väderlek. "Strimmig" hattkant är ej att förväxla med "fårad" hattkant, som t ex kamskivlingar och en del kremlor har. |
| strumpa | Se volva. |
| stubbsvampar | Benämning för svampar som bildar fruktkroppar på stubbar. Jmf. trädsvampar och marksvampar. |
| substrat | (substra´t) Det organiska material vari svampen växer. Marksvampar är svampar som bildar fruktkroppar i markskiktet, för dem består substratet av det översta jordlagret, "förnan". Men för andra arter kan substratet vara murkna stubbar, träd eller annat organiskt material. |
| svampkött | Den vävnad som utgör fruktkroppens kött. |
| säcklik | Om volva: till formen påminnande om en säck. |
| sölja | En utbuktning vid septa hos en del basidiesvampar. |
| tillspetsad | Om fotbas: till formen spetsig. |
| tofsar | Se fjäll |
| trama | Fruktkroppskött. Ibland avses endast köttet i skivor, taggar, rörskikt o.d. Kött i andra delar av fruktkroppen (ex. fot och hatt) kallas då context. |
| trattformad | Om hatt: med en hattform påminnande om en tratt. |
| trädsvampar | Benämning för svampar som bildar fruktkroppar på träd. Jmf. marksvampar och stubbsvampar. |
| tumning | "Att sätta tummen mot..." T ex kan vissa svampar ändra färg vid tumning, alltså när man trycker tummen mot dem. |
| tvärådror | Se anastomoser. |
| uppsvälld | Begrepp vanligen använt beskrivande formen på fot eller fotbas: Ett parti där foten är bredare än i övrigt. |
| urnupna | Om skivor: beskriver hur skivorna är fästade i foten. Jmf. nedlöpande, vidväxta och fria skivor. |
| utbredd | Om hatt: med en hattform som är utbredd men inte plan. Ligger formmässigt någonstans mellan välvd och plan. |
| vattrad | Om fot: med regelbundna eller oregelbundna mörkare eller ljusare band. |
| vaxartade | Om skivor: med vaxliknande konsistens. Begreppet används ofta om skivorna hos vaxskivlingar. |
| vidfästade | Se vidväxta |
| vidvuxna | Se vidväxta |
| vidväxta | Om skivor: beskriver hur skivorna är fästade vid foten: fästade i vertikal riktning mot foten. Jmf. nedlöpande, urnupna och fria skivor. |
| vitpudrad | Se pruinös. |
| volva | Rester av ett yttre hylle i form av en säckliknande slida runt fotbasen. T ex som hos vit flugsvamp. Hyllerester kring fotbasen kan också kallas "fjällkransar", "strumpa" eller "slida" beroende på utseende. T ex är hylleresterna hos röd flugsvamp inte av säcklik karaktär, utan istället flockiga likt fjäll i en krans runt fotbasen. |
| välvd | Om hatt: med en välvd (valvformig, kupig) hattform. Många av våra hattsvampar har denna hattform. |
| älvring | Se häxring. |
| överhängande | Om hatthud: med en hatthud som hänger någon millimeter utanför hattkanten. |
