| Riskor - Lactarius |
Ovana svampplockare som vill lära känna skivlingar rekommenderas att börja med att studera riskor och kremlor. Dessa två svampgrupper kallas gemensamt för "sprödsvampar" och kännetecknas av att de på ett speciellt sätt är spröda i köttet.
Denna egenskap gör det omöjligt att repa upp svampköttet i längre remsor eller trådar på samma sätt som låter sig göras hos andra skivlingar.
Riskor skiljer sig från kremlor bl a genom att de blöder, dvs. svampköttet avsöndrar en vattenklar eller färgad vätska vid färska skador.
Det finns ca 80 arter riskor i Sverige, och de mest välkända är troligen blodriskorna, de är mycket läckra och lätta att känna igen. Blodriskorna blöder en orange- till vinfärgad saft vid brytning av köttet, det är ett bra kännetecken.
Hur känner jag igen en riska?
• Hattfärger ofta dova, grå, bruna eller rödbruna.
• Smaken är allt ifrån mild till mycket skarp.
• Svampköttet är sprött, går lätt att smula sönder i bitar och kan EJ repas upp i trådar (se även kremlor).
• Svampköttet blöder en vattenklar eller färgad vätska vid brytning.
Ibland stöter man på riskor som inte blöder när man bryter dem, det kan bero på att fruktkroppen är gammal eller att vätskan i fruktkroppen torkat ut.
Blodriskor är alla ätliga och goda masvampar, de utsöndrar en morotsfärgad eller vinröd saft vid brytning:
• Blodriska - Lactarius deterrimus
• Läcker riska - Lactarius deliciosus
• Vinriska - Lactarius sanguifluus
En stor mängd riskor utsöndrar en vitfärgad saft vid brytning.
De flesta av dessa är oätliga men det finns en grupp som kallas "finska riskor" som är ätliga efter avkokning i rikligt med vatten 5-10 min.
Uttrycket "finska riskor" kommer sig av att dessa riskor plockas och har plockats och ätits av finnar (och även Östeuropéer) sedan länge.
De finska riskorna har inga gemensamma kännetecken som avgränsar dem ifrån oätliga riskor med vit mjölksaft. De finska riskorna är skarpsmakande som så många oätliga. Här följer några av de finska riskorna:
• Skogsriska - Lactarius trivialis
• Pepparriska - Lactarius rufus
• Skäggriska - Lactarius torminosus
Jag själv har nyligen upptäckt de finska riskornas förträffliga matvärde.
Finsk risksallad är någonting som bräcker det mesta.
Mandelriska är en av de allra läckraste riskorna, den avsöndrar rikligt med vit mjölksaft när man bryter den, och den behöver EJ kokas av innan användning.
Förväxlingssvampar
Riskor kan till formen likna trattskivlingar (Clitocybe). Men riskor är spröda i köttet och avger en vätska vid brytning, ingen annan svampgrupp har dessa två egenskaper samtidigt. Alla riskor bör betraktas som oätliga eller svagt giftiga som råa.
Litteratur:
Hallingbäck, T. (1994). Ekologisk katalog över storvampar. Databanken för hotade arter.
Hansen, L. & Knudsen, H. (1992). Nordic Macromycetes (vol.2). Nordsvamp.
Holmberg, P. & Marklund, H. (1996). Nya svampboken. Rabén Prisma.
Holmberg, P., Marklund, H., Muskos, S. och Persson, H. (1990). Plocka Svamp! Del 4, Giftsvampar och svampgifter. Utbildningsförlaget brevskolan.
Nylén, B. (1993). Svampar i skog och mark. Nordstedts Förlag AB.
Ryman, S-G. & Holmåsen, I. (1984). Svampar- en fälthandbok. Interpublishing AB.
| | |
|
|
|
