| Soppar - Boletus, Leccinum, Suillus... |
Om man vänder uppochned på en sopp så ser man rören, eller snarare rörmynningarna. Färgen, formen och storleken på rörmynningarna kan vara viktiga karaktärer till hjälp vid identifieringen av en sopp.
Fotens ytstruktur är en annan viktig karaktär att notera, den kan vara prickig, slät, nätmönstrad osv.
En del soppar blir blåa eller svarta i köttet när man skär i dem.
Denna färgförändring har inget samband med matvärdet men är ytterligare en viktig karaktär till hjälp vid identifieringen.
Man kan inte smaka sig fram till om en sopp är ätlig eller inte, men smaken på den råa svampen kan hjälpa till att hitta rätt, vissa oätliga soppar har nämligen en besk eller skarp smak.
Ädelsoppar och Sammetssoppar
(släktet Boletus inkl. Xerocomus)
Innefattar ca 26 arter, många är bra matsvampar, ett fåtal är oätliga.
En bra regel för matsvampsplockaren är att se upp för soppar med röd färg på foten, detsamma gäller soppar med röd eller ljusrosa färg på rörmynningarna, här finns flera oätliga arter, bl.a. den giftiga djävulssoppen.
Ädelsoppar har ofta en något uppsvullen form på foten.
Ätliga:
• Karljohan - Boletus edulis
• Finluden stensopp - Boletus reticulatus
• Rödbrun stensopp - Boletus pinophilus
• Blodsopp - Boletus luridiformis
• Sammetssopp - Boletus subtomentosus
• Brunsopp - Boletus badius
• Rutsopp - Boletus chrysenteron
Oätliga:
• Eldsopp - Boletus chrysenteron
• Djävulssopp - Boletus satanas
Strävsoppar (släktet Leccinum)
Strävsoppar är en grupp svampar som är lätta att skilja ifrån andra soppar, de har små tofsar eller "fjäll" (prickar) på foten som gör att foten känns sträv när man stryker fingret över den.
Tofsarna på foten går i olika färger beroende på art (viktig karaktär vid artbestämning).
• Hattfärgen varierar mellan vit, orange, brun och svart i olika nyanser.
• Rören är vita till gråa.
• Foten är vit med vita, bruna-rödbruna eller svarta fjäll (tofsar).
Det finns över 17 arter strävsoppar i Norden och alla är ätliga.
• Tegelsopp - Leccinum versipelle
• Björksopp - Leccinum scabrum
• Hasselsopp - Leccinum pseudoscabrum
• Brun aspsopp - Leccinum duriusculum
• Aspsopp - Leccinum rufum
Slemsoppar (släktet Suillus)
Slemsoppar har fått namnet efter sina slemmiga hattar (slemmiga i fuktigt väder). "Slemsoppar" klingar ganska oaptitligt, men flera goda matsvampar finns i denna grupp. Det finns ca 9 arter slemsoppar i Norden varav 4 är bra matsvampar och ingen är känd som giftig.
Ätliga:
• Smörsopp - Suillus luteus
• Lärksopp - Suillus grevillei
• Grynsopp - Suillus granulatus
• Sandsopp - Suillus variegatus
Ätlig men något oaptitlig p.g.a. sin "svampiga" konsistens är örsopp.
Litteratur:
Hallingbäck, T. (1994). Ekologisk katalog över storvampar. Databanken för hotade arter.
Hansen, L. & Knudsen, H. (1992). Nordic Macromycetes (vol.2). Nordsvamp.
Holmberg, P. & Marklund, H. (1996). Nya svampboken. Rabén Prisma.
Holmberg, P., Marklund, H., Muskos, S. och Persson, H. (1990). Plocka Svamp! Del 4, Giftsvampar och svampgifter. Utbildningsförlaget brevskolan.
Nylén, B. (1993). Svampar i skog och mark. Nordstedts Förlag AB.
Ryman, S-G. & Holmåsen, I. (1984). Svampar- en fälthandbok. Interpublishing AB.
| | |
|
|
|
