| Vaxingar - Hygrocybe, Hygrophorus, Camarophyllus |
Vaxingar är skivlingar som kännetecknas av ljusa, glesa vaxartade skivor. Den vaxartade karaktären känns om man stryker fingertoppen över skivorna. Många vaxingar är goda matsvampar. Vissa arter misstänks kunna orsaka förgiftningar av mag-tarm-retande karaktär (se svampgifter), men ingen farlig giftsvamp finns bland vaxingar.
Skivorna är ofta nedlöpande, men fria och urnupna skivor förekommer också. Vaxingar har vitt sporpulver och delas in i flera släkten, bl a:
• Skogsvaxingar (släktet Hygrophorus)- Hattöversida ofta klibbig till slemmig, aldrig starka färger. Växer på marken i skog, mykorrhizasvampar, ca 40 arter i Norden.
• Hagvaxingar (släktet Hygrocybe)- Fruktkroppar mindre än skogsvaxingar, ofta livligt färgade i rött, orange eller gult. Växer mest på ängar och naturbetesmarker, sällan i skog, ej mykorrhizabildande. Drygt 40 arter i Norden.
• Ängsvaxingar (Camarophyllus) - Hatt torr till fet, ej klibbig, vit, grå (med lila ton), beige-brunfärgad. Ca 10 arter i Norden, förs ibland till släktet Hygrocybe.
Litteratur:
Hallingbäck, T. (1994). Ekologisk katalog över storvampar. Databanken för hotade arter.
Hansen, L. & Knudsen, H. (1992). Nordic Macromycetes (vol.2). Nordsvamp.
Holmberg, P. & Marklund, H. (1996). Nya svampboken. Rabén Prisma.
Holmberg, P., Marklund, H., Muskos, S. och Persson, H. (1990). Plocka Svamp! Del 4, Giftsvampar och svampgifter. Utbildningsförlaget brevskolan.
Nylén, B. (1993). Svampar i skog och mark. Nordstedts Förlag AB.
Ryman, S-G. & Holmåsen, I. (1984). Svampar- en fälthandbok. Interpublishing AB.
| | |
|
|
|
