Honungsskivlingar

– Hatt välvd till utbredd, ofta med bred puckel, honungsgul till gulbrun, med vitaktiga till brunsvarta fjäll.
– Skivor vita till beige, urnupna till svagt nedlöpande.
– Fot beige till brunaktig, slät eller fnasig.
– Ring kraftig, ofta med brungula fjäll på undersidan längs kanten.

Växer i klungor eller enstaka på stubbar, stockar och på i marken dolda vedrester. Kan även parasitera på rötter och stammar av levande löv- och barrträd.

Ansågs förr ätliga, men idag rekommenderas de sällan till mat eftersom de är hårdsmälta och tillhör ett komplex med svårbestämda arter, där åtminstone en anses giftig som felaktigt tillagad (A. ostoyae). Varje år insjuknar personer med illamående och diarré efter att ha ätit honungsskivlingar.